Varför skrivs det för mycket idag?
Vad kan man göra åt all dubbeldokumentation?
Vad hindrar respektive underlättar journalföringen?
Måste man använda omvårdnadsdiagnoser?
Hur går man vidare när man har fastnat och inte får till vårdplaner?
Varför finns det idag så mycket kritik mot sjuksköterskornas journalföring?
Är det VIPS-modellen det är fel på?
Man har länge talat om vikten av kvalitet inom sjukvården. Med den allt vanligare bolagiseringen, privatiseringen och starkt ökande kommersialiseringen av sjukvården har kvalitet och kvalitetssäkring om möjligt blivit ännu viktigare. När ekonomin fokuseras finns det risk för att omvårdnaden blir det område som får minst utrymme med försämrad kvalitet som följd. När omvårdnaden skall kvalitetssäkras, måste den utvärderas och för att kunna utvärderas måste hela omvårdnadsprocessen vara dokumenterad. Aktuella omvårdnadsproblem och mål för omvårdnaden, som motivering till de åtgärder som genomförts samt de resultat som åtgärderna lett till, måste vara väl beskrivna. Därför pågår en intensiv utveckling av journalföring av omvårdnad på sjukhus, sjukhem och vårdcentraler och VIPS-modellen är den i särklass vanligaste dokumentationsmodellen som används.
Den första upplagan av den här boken (1995) kom till då jag i mitt arbete med att undervisa och handleda sjuksköterskor i journalföring av omvårdnad enligt VIPS-modellen, insåg att det saknades en praktisk handbok i hur modellen kan användas. Boken är tänkt att ge sjuksköterskor ett redskap som kan användas för att steg för steg få till stånd en god journalföring. Enbart boken kommer inte att vara nog, men förhoppningen är att den skall inspirera till ett igångsättande och underlätta införandet av en meningsfull dokumentation av omvårdnad.
Sjuksköterskans journalföring - en praktisk handbok
VIPS (Välbefinnande, Integritet, Prevention och Säkerhet, fyra grundpelare i omvårdnad) bygger på vårdprocessen och på ett antal så kallade sökord (nyckelord). VIPS har utvecklats av Margareta Ehnfors, Anna Ehrenberg och Ingrid Thorell-Ekstrand som alla tre är sjuksköterskor och doktor i medicinsk vetenskap. VIPS-modellen och dess framväxt är väl beskriven i FoU-rapport 48: VIPS-boken av Ehnfors, Ehrenberg och Thorell-Ekstrand (Vårdförbundets förlag 1998) samt i författarnas doktorsavhandlingar. Det tog flera år att med hjälp av journalgranskning, litteraturgenomgång, studie av pilotprojekt samt begreppsgranskning av en expertpanel, utveckla VIPS-modellen. Därefter har den ytterligare testats i studier på olika ställen i landet.
Det räcker dock inte med att lära sig en modell för att man på ett strukturerat sätt skall kunna journalföra omvårdnad. Det är flera faktorer som har betydelse för införandet av en fungerande och adekvat omvårdnadsdokumentation. Jag tar i boken upp sådana faktorer som jag anser utgör orsaker till varför det tar tid att införa en bra omvårdnadsdokumentation på en vårdgivande enhet - såväl vårdavdelning som mottagning eller serviceboende - samt förslag på hur man kan hantera sådana faktorer.
Det finns inga enhetliga regler för hur omvårdnadsdokumentationen skall utföras, den befinner sig fortfarande i ett utvecklingsskede. Lagen talar om för oss vad som skall journalföras men inte hur. VIPS ger en struktur till texten men säger ingenting om det praktiska utförandet - när vi skall dokumentera, hur ofta, hur mycket, på vilka papper osv.
VIPS används idag på vårdenheter över hela landet och inom alla specialiteter. Det är dock än så länge få avdelningar som har en vårdorganisation som gör det möjligt för dokumentationen att utvecklas på ett sådant sätt att dess fördelar kan kännas självklara för sjuksköterskorna samtidigt som pappersarbetet hålls inom rimliga gränser. Denna avvägning är viktig för att journalföringen av omvårdnad skall ses som ett hjälpmedel och inte som en belastning. Dessvärre är det så att journalskrivandet under ganska lång tid tar mer tid och resurser i anspråk än vad som uppvägs av fördelarna. Det är som att starta ett företag, i början är utgifterna större än inkomsterna.
Avsikten med boken är att försöka förenkla inlärningen av journalföring av omvårdnad. Förenklingen har i viss mån skett på bekostnad av fördjupning i dokumentationskunskaper, t.ex. berörs inte.